Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /home/f1005753/domains/www.doftoverkanslig.se/diskussion/common.php on line 106 doftoverkanslig.se • Visa tråd - Vad skönt att få kontakt med andra med doftöverkänslighet

Vad skönt att få kontakt med andra med doftöverkänslighet

Allmänna diskussioner om doftöverkänslighet.

Moderator: Eivor

Vad skönt att få kontakt med andra med doftöverkänslighet

Inläggav Ebb och flod 2008-05-07 12:38

Hej!

Jag är helt ny här och jag tycker att det är skönt att få byta erfarenheter med andra. Att få "prata" med människor som förstår en.

Jag har känt mig både ensam och dum, p g a att jag är så överkänslig. Dum, för det känns som om alla tycker att jag är till besvär.

Jag har inte alltid varit överkänslig, utan detta kom för ca 1 och ett halvt år och det har eskalerat hela tiden.

Jag lider av det, isolerar mig ibland, för att slippa må dåligt, samtidigt som jag går ut, för man måste ju gå ut med.

Jag kan inte förstå varför folk inte kan ta hänsyn, varför många sprayar på sig, så att man inte kan gå förbi dem, utan att må dåligt.

För ett par veckor sedan var jag på ett ställe, där man inte tog hänsyn alls, fst att man visste att jag inte tålde starka dofter. De berörda tog på sig parfymer i alla fall. En sa till mig att: "Det tillhör människans natur att man vill lukta gott." Jag tolkade det som att hon struntade blankt i om jag var allergisk och hon fortsatte att ha parfym på sig.

Varför kan inte folk ta hänsyn??

I helgen ska jag till goá vänner och jag vet att de flest brukar inte ha parfym på sig, men jag är lite orolig för i morgon, för då ska jag hem till en som brukar ha parfymer och som dessutom jobbar i en blomsteraffär, så det kan säkert finnas blomdofter med. Hon vet att jag inte tål det, så jag hoppas att hon kommer i håg det, för gör hon, så kommer hon att ta hänsyn.

Men det får väl gå. Det är bara det att jag lider av det så mycket och jag har svårt att säga till folk.

Någon som känner igen sig?

Mvh Ebb och flod
Ebb och flod
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 2008-05-06 12:39

Fester

Inläggav Eivor 2008-05-07 13:33

Hej Ebb och flod jag känner väl igen det du beskriver, man glömmer allt för ofta bort att lämna sina starka dofter hemma.

Jag var på en fest för några veckor sedan, ca 2 dagar före ringde jag hem till dem som jag vet är osäkra kort om dom använder starka dofter.

Det var en fest som var i det närmaste doftfri. Dessutom fick jag många positiva kommentarer att jag vågade ringa och ta upp en sådan här personlig sak.

Hälsningar

Eivor
Eivor
 
Inlägg: 191
Blev medlem: 2007-10-31 21:55

Bli din bästa vän Ebb och flod

Inläggav maud 2008-05-08 13:57

Eftersom du är så "nysjuk" förstår jag att du har fullt upp med att bekanta dig med ditt nya jag. Saker som varit enkla och naturliga fungerar inte alls längre.
För varje år som går glömmer du hur det var, som om nu det kan vara en tröst, du hittar nya rutiner och skapar en ny vardag efter dina villkor.
Eftersom du alltid är den som lever med dig själv och dina reaktioner så träna på att bli bra på att stå upp för dig själv.
Det är du som mår dåligt och det på grund av att andra brister i empati, två svåra saker att hantera.
Vänner är färskvara och kan ersättas om de inte håller måttet. Du har all rätt att välja dina!
Ta gärna till dig orden som Katarina Frankel skriver:
Ett funktionshinder blir inte ett handikapp förrän omgivningen ställer för höga krav.
Mitt hem är min borg, där bestämmer jag vem som släpps in och där mår jag bra!
maud
 
Inlägg: 19
Blev medlem: 2007-07-18 11:48

Re: Fester

Inläggav Ebb och flod 2008-05-14 14:13

Jag har nu mommit hem och jag tycker att det gick ok!. Några av mina vänner hade parym på sig, och jag tänkte att detta kommer inte att gå, för det var verkligen starka dofter. Jag tror att jag blev hjälpt av att vi kunde sitta ute i stort sätt hela tiden, men jag kände att jag inte kunde sitta brevid dem.

Hon som jobbade i blomsteraffären hade inga starkdoftande blommor i hemmet :D

Jag tycker att det är jobbigt, för även om jag försöker att inte tänka på att det luktar, så har jag redan innan tanken kommit reagerat. Jag får huvudärk, och blir illamående. Jag slapp att ligga och blunda, men jag trodde ett tag att jag skulle få göra det. Jag orkade inte följa med dem och grilla, men det var inte bara på grund av dofterna.

Jag är ganske nöjd med helgen, när det gäller dofterna. Jag isolerade mig inte.

Tro mig, ibland vill jag bara isolera mig, för det är då jag mår bäst. Jag kan inte förstå varför en del måste ta på sig parfym när de bara ska ut och handla.

Att stå i kö eller ibland bara att gå förbi någon är jättejobbigt. Att handla m.m. likaså.

Hur har Du "kommit" vidare? Jag har pratat en del med mina vänner och de jag umgås med mest är i stort sätt parfymfria. Jag tycker att det är så svårt att säga till dem. Jag vet att de skulle ta hänsyn, men det känns som om jag tvingar dem och det känns inte bra, men det känns definitivt INTE bra att jag mår dåligt heller.

Jag var på sjukhuset igår och t o m personalen....en del......hade starka parfymer på sig kände jag.....när jag gick förbi dem.

Vart ska jag hitta doftfria zoner?
Det blir ju att jag stannar hemma.

Mvh Ebb och flod
Ebb och flod
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 2008-05-06 12:39

Att komma vidare

Inläggav Eivor 2008-05-17 09:28

Hej Ebb och flod!

Den situation vi har hamnat i är verkligen inte lätt. Tillgängligheten är väldigt begränsad för oss med detta funktionshinder. Vi blir alltför lätt isolerade för man väljer gärna bort miljöer som man inte vet så mycket om.

Själv har jag försökt informerat omgivningen så mycket som bara går. Jag har sedan haft kontakt med myndigheter, affärsidkare och andra som kan hjälpa till att påverka miljön för oss.

Ett tips som jag använder mig av är min man, han får vara "doftpolis", och kollar läget innan jag går in i nya miljöer.

Det finns en informationsbroschyr på hemsidan kan man ta ut på skrivare, den ger väldigt bra information. Den kan man ge till dem som inte förstår.

Hälsn/Eivor
Eivor
 
Inlägg: 191
Blev medlem: 2007-10-31 21:55

Inläggav Megera 2008-07-12 10:44

Hej Ebb och flod!

Jag förstår hur du känner dig, för jag har gått igenom samma sak. Jag har varit överkänslig mot dofter sen 1989, i snart 20 år och oj vad fort tiden går.

Då på den tiden så var det inte så vanligt och media tog inte alls upp problemet. Och det var jobbigt att försöka förklara för alla i omgivningen som släkten, vännerna och arbetskamraterna. Hade väldigt svårt att få förståelse och det tog många år innan och många anfall av andningsnöd från min sida innan de förstod.

Så blev jag av med ett toppenjobb för att jag blev så överkänslig mot luften på orten där, läkemedelsföretag som släppte ut det ena och andra i luften och hade dispens från regeringena att göra det. Läkaren sa ifrån att jag inte kunde fortsätta jobba där och efter många turer kom vi överens om en uppsägning. Jag fick fullt stöd av läkare och Försäkringskassan på orten och det stärkte min självkänsla.

Jag hade som du, svårt att ställa krav på min omgivning och kände mig som en bov som bara ställde krav. Men jag kom till en punkt då jag kände att nu står jag inte ut längre, med "vänner" som inte tog hänsyn. Jag bestämde att mitt hem är min borg och dit kommer ingen in med dofter längre. Det var min fria zon. Om någon hade varit tankspridd och haft på sig doftande så fick de gå direkt in på toaletten och tvätta av sig. Hade de sprutat på kläderna så fick de låna kläder av mig under tiden de var hemma hos mig och vi la ut deras kläder i en plastpåse på balkongen. Accepterade de inte det så fick de gå. När jag började ställa krav så vände allt. De förstod snabbare och det blev inte lika många misstag.

Likaså om jag ska bort på besök, så informerar jag de som inte känner till det. Är det så att de verkar tveksamma, så talar jag tydligt om att jag inte kan komma om det doftar och att jag inte blir ett trevligt sällskap om jag sitter och hostar, snorar, får huvudvärk, andningsbesvär eller blir så trött så jag inte hör vad de säger. Det är ett val de får göra. Vill de att jag kommer så får de se till att starkt doftande saker inte finns i närheten.

Sen har jag också fått isolera mig en hel del. Jag har valt bort biobesök, restauranger, danstillställningar och andra samlingar där det är mycket folk. Handlar gör jag när det inte är köer och oftast på förmiddagar då det är lite folk i affärerna.

Sjukhus är tyvärr inte fria från dofter och jag blir dålig varje gång jag kommer dit. Det blir en hel del pysslande var jag kan sitta. För jag känner inga dofter själv, utan måste fråga om det är något som doftar i min närhet för jag får starka reaktioner. Min näsa har antagligen lagt av för slemhinnorna har varit så svullna i så många år.

Det går att lära sig leva med detta, även om det är en process att ta sig dit. Först tror jag det är viktigt att acceptera att nu är man den här personen med de här problemen och kommer alltid vara det, för har man fått detta en gång så försvinner det inte.

Sen ska man informera om sina besvär och ställa krav på omgivningen. Du har rätt att ställa krav på dina vänner. Du tar säkert hänsyn till de som är allergiska mot rök eller djur eller inte tål att äta allt. Så varför ska inte dina vänner kunna ta samma hänsyn till dig?

Det här blev mycket :roll: men jag är också ny här på forumet. Jag har verkligen saknat detta och sökte då och då genom åren på nätet och fann inget. Nu fick jag tips om detta och är så glad att få komma i kontakt med andra i samma situation.
Megera
 
Inlägg: 11
Blev medlem: 2008-07-08 19:35
Ort: Eskilstuna

Re: Vad skönt att få kontakt med andra med doftöverkänslighet

Inläggav marianne fredriksson 2009-05-10 18:57

hej jag är ny. blev medlem i dag.
jag ville bara tala om att jag också har överskänslighet det är jobbigt,särkilt på jobbet dom förstår inte hur en mår ,man visar ett intyg från läkaren vad en är skänslig för men dom struntar i det det har hållit på närmare två år .

sen trivs man inte på jobbet för man är så känslig.
det är lika dant när man ska gå i affärer .
en kan inte vara bland folk som har dofter på sig en blir trött på det sen mår man dåligt.
jag och min familj kan inte gå ut äta som tur är så kan man sitta ute men det har med vädret att göra.
jag kan inte gå ut och dansa och ha skoj det är ledsamt.
kan inte längre gå till kompisar dom tar ingen hänsyn
åka buss till jobbet måste jag men det är fruktansvärt jobbigt när skolungdommar stiger på bussen så åker jag tio mil varje dag fram och till baka-
det är inte roligt att leva så det finns ju ingen medicin för det ,man får leva med detta :) :)
marianne fredriksson
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 2009-05-10 18:20


Återgå till Allmänt

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron