Vilka teorier finns för närvarande om de bakomliggande orsakerna till Doft- och Kemikalieöverkänslighet?  

Mer än sex procent av befolkningen lider av doft- och kemikalieöverkänslighet. Orsaken till sjukdomen är inte känd men kartläggning av ett helt nyupptäckt system för känselsinnet kan förhoppningsvis leda fram till ökad förståelse och nya behandlingsmetoder.  

Ett genombrott inom den medicinska forskningen kom med upptäckten av den förblindade bananflugan i Jerusalem som professor Baruch Minke upptäckte för ca 20 år sedan. Han visade att flugan saknade det som sedan kom att heta TRP-receptorerer. I dag vet man att vi har ca 30 receptorer i cellen (som är en del av vårt nervsystem och har till uppgift att fånga upp och vidaresända signaler). De reagerar på olika typer av påverkan och är avgörande för om vi ska uppleva smärta, beröring, temperatur och osmotiska förhållanden så som fuktig och torr luft.  

Enligt Eva Millqvist, forskare och allergolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset I Göteborg utlöses luftvägssymptom efter kontakt med starka dofter och kemikalier inte av luktsinnet och luktnerven utan via det Kemiska sinnet och Trigeminus respektive Vagusnerven.  

Reaktionerna tros bero på en överretbarhet i de sensoriska nerverna.  

I ögonen och de övre luftvägarna härstammar de sensoriska nerverna från den femte hjärnnerven-Trigeminus, i de nedre luftvägarna till stor del från den tionde hjärnnerven-Vagus. (Vagusnerven går ända ner i magen) När parfymångor når t ex ögonen hos en parfymöverkänslig människa signalerar de överreaktiva sensoriska nervändarna via Trigenimusnerven och en reaktion utlöses. Det kemiska sinnet överreagerar så att säga via de sensoriska nerverna.  

Det är den första hjärnnerven, Olfactorius, som normalt fömedlar luktimpulser. Om lukten övergår till att trigga igång en irritation eller negativ reaktion av t ex Ammoniak är det i stället den femte hjärnnerven, Trigeminus som är förmedlare. Doften tar så att säga fel väg.

Calcium fungerar som signal till den mänskliga cellen. Cellen försöker med "pumpar" i cellskalet att hålla en låg koncenteration av Calcium. När koncentrationen stiger i cellen fungerar den som en "slå-på-knapp" och ger en reaktion som skickas vidare för tolkning i hjärnan. För cellen innebär detta att Calcium läcker in i cellen och aktiviteten slås PÅ. Kruxet är att nu vilar aldrig cellen, (är avslagen), om den överkänslige inte sanerar bort det som triggar igång.  

Man har funnit specifika receptorer som fungerar som dörröppnare i cellskalet. De som är mest intressanta för oss finns i de sensoriska nervbanorna och reagerar/öppnar sig av kemikalier, kyla, värme. Ytterligare en teori är att de även öppnar sig för glutamat och kvicksilver.  

 En amerikansk forskargrupp har hittat den sk Capsaicinreceptorn och därmed bidragit till möjligheten att utveckla det test, Capsaicintestet, som utvecklats på Sahlgrenska Universitessjukhuset I Göteborg. Testet utgör tillsammans med patientens sjukdomshistoria underlaget till diagnosen Sensorisk Hyperreaktivitet, SHR.   

Vårt immunförsvar reagerar som om vi är utsatta för för höga doser av kemikalier. Troligen är det vår hyperreaktion i nervcellen med TRP-kanalernas receptorerer som sätter igång reaktionen tack vare signalsubstansen Calcium. Resultatet blir inflammationsreaktioner i hela kroppens slemhinnor, de har vi som bekant överallt, på alla ställen och i alla organ.   

Det är alltså i den mänskliga cellen man söker förklaringen till doft- och kemisk överkänslighet. Så långt en förklaringsmodell enligt Docent Eva Millqvist så som jag tolkar den. 

 

När det gäller svensk dokumentation av förekomst och bakomliggande faktorer till Multiple Chemikal Sensitivity, MCS, eller Kemisk intolerans på svenska, finns mycket lite nedtecknat så vitt jag känner till. Enstaka intervjuer med forskare på miljömedicinska kliniker pekar på att man mest följer amerikansk forskning samt kriterier för diagnos. De bakomliggande orsakerna är officiellt okända.

Lena Hillert, forskare i Yrkes- och Miljömedicin vid Karolinska Institutet, säger  i en intervju att MCS-patienter vid luktstimulans inte aktiverar hjärnans luktområden mer än andra, däremot ser man en ökad aktivitet där hjärnan hanterar uppmärksamheten. Hon drar då slutsatsen att miljö och personlighet spelar in. Här finns troligen en central mekanism som vi ännu inte förstår säger hon vidare. Stress, oro, eller andra psykosociala faktorer försätter kroppen i obalans och gör oss mer sårbara för sjukdomar. Vissa människor får magsår, andra blir överkänsliga för kemikalier säger hon vidare.  

Amerikanska undersökningar på människor med MCS visar att de har störningar i kroppens förmåga att omsätta vissa röda färgämnen från blodet-Porfyriner- (men inte lika mycket som hos människor med sjukdomen Porfyri). Det handlar här om en enzymdefekt i levern. Många MCS patienter har för lite magsyra och saknar B12 vitamin.

Den största uppmärksamheten riktar sig för närvarande mot de sk Cytokrom P450 enxymerna, ett enzymsystem som är involverat i kroppens hormonomsättning och avgiftning genom att ändra främmande kemikalier så att de kan utsöndras från kroppen. Dessa enzymer finns i binjurarna men mest i levern. Vår förmåga att avgifta t ex medicin, koffein etc beror på mängden av dessa enzymer. Om denna avgiftningskapacitet är nedsatt kan även små mängder parfym etc upplevas som en gitfverkan på kroppen.  

På grund av detta enzymfel bildas skadliga ämnesomsättningsprodukter, bl a aminolävolinsyra(ALA), som är ett nervgift och som vandrar vidare till hjärnan.

De två diagnoserna är kanske två sidor av samma sak? Forskarna är nu nere på cellnivå i sina hypoteser men mycket återstår att förklara.  

Solveig Enberg